Min väg till Vasaloppet 2023

Jag visste att Vägen till Vasaloppet 2022 skulle gå genom Corona. Men jag hade inte trott att vägen skulle kantas av ett regelrätt krig i Europa.  Från kris till kris. Journalisten Kerstin Kronvall uppmanade oss att äta, sova och röra på sig. Och umgås och  prata.  På fredagen slutade jag tidigare och for runt vandringsleden. Kriget som hade satt sig kroppen skulle ut.  Så jag stakade på.  Freden börjar här. Fransiskus bön börjar med orden  "Herre gör mig till ett redskap för din fred".  Kan man skida för fred? Kan ett Vasalopp befrämja freden?  Ta hand om dig! 

foto från If Brahes FB sida När jag skulle skida mitt första Fäbodalopp som seedning var det pirrigt värre. Det är jobbigare att ställa sig på startlinjen på hemmaplan än på okänd ort.  I år var det lagom pirrigt.  Fäbodaloppet började för min del strax efter nyår eftersom jag har varit med i planeringen. Det är mycket nytt jag har fått inblick i och mycket jag inte har en susning om. Men jag har försökt bidra med det jag kunnat och förhoppningsvis kunnat hålla tyst om sånt jag varken kan eller behöver förstå. Redo att ta emot skidåkarna Lördagseftermiddagen och söndagsmorgonen var för min del avdelad för talko. En timme före start for jag hem och bytte till torra strumpor, hällde sportdryck i vätskebältet, satte på chip och nummerlapp. Jag kom ändå i god tid tillbaka till startområdet. Vädret och spåret var perfekt. Ganska fort hörde jag  Keijo och Piia bakom mig. Vid travbanan for Keijo upp och började dra. Vi tre och några till skidade tillsamma...

Bilden har ingenting med texten att göra. Den är från en kort löprunda i veckan. Mycket bra för återhämtningen.   Jag  har en krånglig relation till  vätskebälten. Det började inför mitt första Vasalopp. Vi skidade i Isosyöte. Jag hade hängt midjeväskan på en stolpe eftersom vi skulle komma tillbaka till samma plats. Men när vi kom tillbaka var väskan borta! Vad var det som lockade till stöld? Halva smörgåsen? Hemmagjorda piss-ljumma saften? Buckliga termosen?  Jag hade inhandlat ett snyggt Fischer vätskebälte med vanlig plastflaska. Jag var på långlänk med  stavar i Vestersundsby en höstdag. Det blir ganska tråkigt. Jag hängde vätskebältet på stängslet för lagom drickapaus vid varvning. Men hör och häpna - vätskebältet var borta! Var det igen den hemmagjorda saften som lockade till stöld?  Så jag köpte ett billigt vätskebälte från Varuhuset mitt i stan men det har gummiband och hålls inte runt midjan. Inför senaste Uttertrail som jag delto...

Doris gillar när matte är sliten Jag måste erkänna att jag känner mig sliten efter Botniavasan. Några nätter med dålig sömn gör inte saken bättre. I vinter har  magkänslan varit att jag har behövt längre återhämtning än tidigare. Operationen och  träningsuppehållet tar troligtvis ut sin rätt. Kanske även hormonförändringar?? Någon som har erfarenhet? Gårdagens Pilates gjorde gott trots att jag var trött innan. Efteråt fick jag dessutom en bättre natt.  Natthungern har också gett sig, så energidepåerna börjar väl vara fyllda igen.  Det är att lyssna  på kroppen och vila. Idag har jag  ledig dag eftersom jag för tillfället jobbar 90%. Jag har sträckläst en bok och sett på OS. Doris stornjuter. Ett återhämtningstips är att efter prestation variera att duscha i varmt och kallt vatten.  Nu är min utmaning att inte förivra mig i skidspåret för tidigt. Börjar eventuellt Fäbodaloppet på söndagen stå i vågskålen? Nåja, det finns säkert talkoarbete o...

Plötsligt stod Monica Cederberg bredvid skidspåret och fotade. Jag  vaknade innan väckning och insåg att jag lika bra kunde stiga upp. Jag hade sovit gott acceptabelt länge. Både sonen och jag ställde oss för skidlopp. Det var  en rolig och  nervig stämning. Innan jag packade skidorna i bilen lade jag ännu ett varv kallvalla på fästet. Skulle skidorna fungera? Det kunde ju inte bli värre än att man avbryter. . . Snöfall och nollgradigt som skulle bli varmare är ett utmanande  vallaföre. Skidorna fungerade inte. När jag behövde saxa och ofta när jag skidade klassiskt samlades snö och is vid fästet. Jag bad att de skulle täcka in klistret vid Komossa, men jag tror det blev bara sämre. Upp till Hoppamäki, loppets högsta punkt, fick jag stanna fyra gånger och skrapa av skidorna. Varför vallade jag inte skinsen och tog dem??? Jag var nöjd med glidet och skidorna började fungera bättre när det blev våtare och när spåren gick i skogen.  Loppet är trevligt m...

Bilden från Botniavasans fb-sida.  Nervositeten och spänningen stiger. I morgon söndag ska jag skida Botniavasan, 52 km i Vörå, Finland. Nu är det två saker som håller mig sömnlös. Vallningen och  staktekniken. 1. Valla. Väderleksprognosen är tydlig. 0- 1 grader, blötsnö och verkar som att även vinden kan ställa till det. Som du hör ett riktigt karaföre. Vid Vasaloppet lämnar jag in mina skidor för att vallas, men här vallar jag själv.😰 Samtidigt måste jag erkänna att det också är lite spännande och kul i Vallandet värld.  2. Stakteknik. I går, fredag, var jag med 20 andra på stakteknikkurs med Ski Team Mäenpää och Sportia Mattsson. Hannes och Viktor försökte förklara hur jag borde  göra. Jag blev trött i armarna, vilket är första tecknet på att tekniken verkligen inte löper. Jag känner i kroppen att jag inte får till det. Iofs åker jag med fästvalla både  Botnia vasan och Vasaloppet, så total panik är det inte. Men formen är inte på topp.  Bo...

Hur ska jag orka hålla på och skida så länge? Hur ska jag mota bort de negativa tankarna kommer? Hur ska jag uthärda 90 kilometer på skidor? De tankarna rörde sig i mitt huvud veckan innan mitt första Vasalopp 2014. Men så kom jag ihåg nattseglingarna från min barn- och ungdomstid. Då var det att sitta vid rodret och få tiden att gå. Jag satt och sjöng tyst för mig själv. Min favoritsång mitt på sommaren var  " Du kära gran så grön och fin,  du luktar gott av terpentin"  Jag fick en aha- upplevelse! Jag ska ta upp en sång när tunga negativa tankar börjar knacka på under de 90 kilometrarna. Så jag har sjungit! Inte med ljud, men i tanken. Eftersom psalmer sitter i ryggmärgen har jag ofta tagit upp en psalm men även Vasaloppslåten är en bra skidlåt. En favorit skid-psalm är Gå Sion din konung att möta. Ofta kommer jag inte längre än  "Var glad, var glad,  var glad i din Herre och Gud" Och så är alla tunga tankar bortblåsta åtminstone för en stund....

Om en månad hoppas jag att jag skidar någonstans mellan Bergaby och Mora.  Den klassiska frågan - hur känns det? Jag märker att jag funderar mera på arrangemangen runt resan och loppet än själva skidandet. Kommer folk att bära ansiktsmask? Kommer man att känna sig trygg? Kommer jag att hållas frisk? Hur kommer det att funka vid kontrollerna? Själva skidträningen är bara att måra på. Det är INTE så enkelt som jag låter påskina. Jag vet ju inte helt hur kroppen fungerar efter konvalescensen. Men det känns ok efter dagarna i Lappland. Uthålligheten finns. Farten är troligen lägre, men det ska jag kunna leva med. Jag är upp i planerad mängd träningstimmar i veckan. Utmaningen är att ha 1 intervallpass och resten av passen hålla ner pulsen. Några stordåd gör man inte den sista månaden. Det grundläggande arbetet gjordes redan under sommaren och hösten. Till min stora glädje börjar Pilates igen nästa vecka!  Under de resterande fyra veckorna smalnar tillvaron. Allt börjar...

-30 på temperaturmätaren vid fönstret och väderleksappen säger att det känns som - 35. Efter morgonmålet kryper jag tillbaka under täcket.Det borde bli varmare på eftermiddagen och  uppe på Ylläs sluttning borde det bli skidbart. Vi körde upp till Äkäslompolo i fredags och vänder hemåt igen i morgon onsdag. Det har gett oss fyra dagar att skida. Om nu inte kölden skulle ha satt käppar i hjulet. . .  Gubben och jag stortrivs här och vistelsen ger oss total avkoppling. Vi skidar ibland tillsammans, men det blir också en hel del för mig själv.  Jag njuter av färgerna på himlen, vyerna och snön i träden. Det är "breath-taking" vackert. Jag stortrivs att få skida långt och långsamt.  Efter en hel dag i skidspåret är bastun ovanligt skön och maten extra god. Sen behövs inte så mycket mera.