KAUHA-HIIHTO
Jag och gubben skulle skida 30 km, sonen 60 km. Söndagsmorgonen var härligt pirrig. Sonen startade redan kl 10 men vi hann inte till start. Han kom direkt från Vasa, där han bor. Vi startade kl 11.
Målet för loppet var att kolla om kroppen höll och testa utrustningen. Jag har tyckt att jag har haft lite tungt att andas, men var det sämre kondition, inbillning eller på riktigt någonting?
Det utlovades -2 grader och snöfall. Som tur var hade jag förberett både vanliga skidorna med fästvalla och skinsen. Efter att ha testat de vanliga skidorna var beslutet enkelt- det var skinsväder. Snön var våt.
Jag stod på startlinjen och frenetiskt försökte få drickaslangen att funka, men ingen sportdryck kom. Inga gels hade jag tagit med.
Klockan 11 gick startskottet. Jag blev snabbt anfådd, men efter några kilometrar kom jag in i rytmen.
Det jag minns bäst var de långa härliga utförslöporna. Men det blev mycket sång för att rådda bort tankarna och irritationen på vätskeslangen som inte fungerade.
Så småningom närmade sig målet även på detta lopp. Alltid lika härligt att komma i mål. Nu blev största problemet att få stängd av klockan! Tiden blev 2,28. Helt nöjd med insatsen och kunde konstatera att kroppen höll! Det blev en 12e plats av 18 damer.
Efter en kort stund kom sonen som avklarat sina 60 km. Jag berättade mina problem med vätskebältet.
-Kom du ihåg att dra ut munstycket??!!
Ja allt ska övas!!
Kommentarer
Skicka en kommentar