SEGLINGS-REPORT

Jag ska försöka mig på att skriva lite mera utförligt om vår seglats i Kykladerna, Grekland.

November 2019, då världen ännu levde ovetande om pandemi och krig i Europa, fick vi en förfrågan av goda vänner från ungdomstiden om vi kommer och segla en vecka till Grekland. Efter en överläggning med gubben och genomräkning av ekonomin, svarade vi jakande på förfrågan. Men så kom en pandemi emellan och resan blev framskjuten, men i år blev den äntligen av.

On the road again

På midsommardagens morgon startade vi bilen mot Helsingfors flygfält. Vi var på resande fot hela dagen och när vi på kvällen i mörkret mötte resten av besättningen vid Olympia Marina i Lavrion, var vi lagom trötta men lyckliga. Vi åt en sen middag (de andra hade otåligt väntat på oss) och kröp sedan till kojs i vårt lilla kryp-in som skulle vara vårt hem i en vecka.

Egen toa. Höjden av lyx. 

På morgonen var ivern stor, så vi bestämde att starta först och äta frukost sedan. Kanske inte så fiffigt, med tanke på att det blev ganska gungigt i  kajutan. Men ingen blev sjösjuk och vi fick vår utmärkta frukost. Jag var så euforisk att jag inte minns någonting. Vi hade lagom vind, kanske 8 m/s. Vi styrde mot Kykladerna. Det är lite tuffare seglingsvatten än Saroniska havet där Sail4fun för det mesta har rört sig.  Öarna var höga, men torra. Vattnen var djupa, långt ifrån det stenrike som finns hemma hos oss. 

Vårt första stop blev en hamn på Kythnos. Vi simmade och åt lunch, men fortsatte till en underbar vik som hette St.Stephen.  Där fanns två tavernor, några hus och en strand. Vid den ena  tarvernan fanns dusch. Vi åt en utsökt middag med äkta grekisk meny. Det kändes som att vi redan hade upplevt resans peak- experience.

Nästa morgon hissade vi igen segel och styrde mot ön Syros. Igen en behaglig seglats, kanske ca 25 sm. Vi angjorde bryggan i hamnen Finikas. Ett lite större samhälle med några hotell, hamn, tavernor, kyrkor och simstränder. Mitt föregående inlägg är från detta ställe.

Vi hade hört om Mykonos att dit behöver man inte fara igen. Så vi tog sikte på Mykonos för få checka av stället. Vinden friskade i. Vi hade t.o.m. två grynnor att se upp för. Men grynnorna var små holmar, så det var inga svårigheter att ta sig runt dem. Vi  förstod  varför Mykonos är känt för sina väderkvarnar  för det piskade och blåste.  Kite- surfarna stortrivdes. 

I Mykonos fanns De Verkligt Stora Lyxkryssarna. Vi ankrade på svaj och med Dingen ( gummibåten) tog vi oss iland. Vi promenerade till centrum ca 1 h, men var något ovana med så mycket finklädda människor. Men vi åt resans godaste glass. Jag valde bl.a. melonglass och den var oerhört god och svalkande.

De berömda väderkvarnarna. Check.

Lilla Venedig på Mykonos. Såg inga kanaler, men ett virrvarr med mysiga smala gator.

En av de många kyrkorna

Natten i Mykonos  var blåsig och gungig. Vi hade inget behov av att stanna längre. Vi hade gjort Mykonos och det känns som att vi inte behöver fara dit igen.   

Framför oss hade vi en lång seglats. Vi bestämde att först segla tillbaka till Finikas för lunch och bunkring. Det var friska vindar och en del skvätt. Vi lyckades t.o.m. få den där lilla vågen rakt i sittbrunn😊. Lite ombyte av kläder behövdes, någon långärmad, men inga klagovisor. Vi seglade på riktigt. Skepparen styrde och vi njöt i fulla drag. 

Efter bunkringen fortsatte vi till Kythnos, men på andra sidan än tidigare. I god tid innan mörkret lade sig ankrade vi (efter trubbel med ankarspelet) i Kolonna beach. Vi hade avlagt 54 sjömil d v.s. ca 100 km. Vi hann simma och sedan äta en utsökt middag i sittbrunnen. 

Solen går ner Kolonna beach

Följande morgon kändes det som att vi kunde stanna länge i Kolonna beach delvis .g.a. gårdagens långa seglats och delvis p.g.a. det trilskande snkarspelet. Vi tog en förmiddagspromenad, åt lunch men sedan var vi redo för att kasta loss. Ankarspelet hade börjat fungera igen, så allt var frid och fröjd. 

S/y Familia. Dufour 460.

Vi hade ca 25 sm till följande hamn, men kryss. Vi gick så högt vi kunde, kryssade några slag, väjde för ett fartyg och till sist startade motorn och körde i motvind. Vi var nu vana med att skota, reva och släppa ut revet. "He e ett eitta veivas" blev vårt talesätt. 

Vi angjorde snyggt bryggan vid Karissia på Kea. Stort eloge till vår skeppare Anders som varje gång lungt och sakligt förde oss i hamn. Hamnen blev en favorit. Vi shoppade i de få klädbutikerna längs strandgatan medan herrarna satt på tavernan framför vår båt och njöt av en öl. Till kvällen klädde vi upp oss och åt  igen en utsökt middag. Denna dag lamm åt alla. 

Sista dagsetappen kommer förr eller senare. Jag for på morgonlöpning och höll min morgonandakt vid en ortodox kyrka och avslutade löpturen med en simtur. Ett annat par hade gått via det lokala bageriet och än en gång fick vi en utsökt frukost. Dagens etapp var kortare. En skön slör till Cape Sunion och Poseidons tempel. Man kan förstå varför havsgudens tempel blivit byggd just där för klippformationerna gjorde att det var ett blåsigt ställe.

Vi ankrade och tog en promenad upp till templet, slappade, åt lunch i sittbrunnen och simmade. Bakom oss förtöjde en otroligt vacker Swan 68 (lite osäker på siffran). Tyvärr tog jag ingen bild, men vackrare båt får man söka efter. Vi kände oss som stolta Kållby- Jakobstadsbor.  Vi hörde att besättningen ( 2 pers) talade finska och de såg kanske vår finska flagga då de hälsade glatt när vi körde vidare. 

Sista etappen var en kort tur med motor innan vi kom tillbaka till Olympia Marina i Lavrion. Sista kvällen med gänget innebar middag i sittbrunnen. Den natten var det extra hett och jag sov halva natten i sittbrunnen. Så hade jag upplevt även det. 

Vi tömmer båten.

En dag i Lavrion för eftertanke och förflyttning från en taverna till en annan. På kvällen flög vi hem.

Det blev vecka av total hjärntömning, god gemenskap, många samtal och mycket skratt. Vi seglade ca 170 sm, men så ville vi också segla.

Blir du inspirerad? Kolla in på ww.sail4fun.fi.