RACE-REPORT

Klockan ringde 4.30 i rum 8 vid Sälens vandrarhem. Kläderna låg i rätt ordning på stolen, så det var enkelt att klä på sig för årets utmaning Vasaloppet. Det var

 - 14 grader och prognosen lovade + 4 till eftermiddagen. Skidorna (skinsen) hade jag lämnat in för vallning till längdspecialisten.se. Men vilken jacka skulle jag ta? Jag valde tunn tävlingsdräkt och tänkte det får bära eller brista.

Kl.6 startade bussen mot starten i Bergaby. Vi fick parkera bussen nära elitledets startfält och det var nära den plats vi skulle hämta skidorna.

Det var kallt.🥶 Efter att jag lagt mina skidor i startled 7 ställde jag mig i Bajamaja-kön. Solen steg upp och det var oerhört vackert.🌄 Helikoptrarna surrade ovan oss och det var häftigt och härligt att igen få vara på plats. 

Brevid mig startade en man från Härnösand. Vi hann prata lite och det var hans tredje lopp.

Klockan 8 gick starten. Snart såg vi en massa brutna stavar men visste ingenting om Den stora kraschen. En man låg framstupad och blödde. Armen var konstigt bakåt och han ojade sig ordentligt. Det var hemskt att åka vidare, men det skulle bara ha blivit mera kaos om någon hade stannat.

Så kom första backen. Corona-avstånd var bortglömt. Å andra sidan hade jag ju klarat mig så här långt. . . 

Efter 49 minuter var jag på högsta punkten och jag fick börja skida. Just då ska man inte bli stressad över att det är bara 87 km kvar. . . 😊

Solen sken. ☀️Det var varmt och jag var nöjd över att jag hade vågat ta tunnare klädsel. Mina skidor gick trögt. Men jag visste att det skulle bli varmare och att mina skidor skulle fungera bättre då. 

Eftersom jag tycker om att skida var det perfekt. Det var häftigt att se hur ormen av skidåkare ringlade sig fram.

Energiplanering. Har ni sett Ur spår? Hög igenkänningsfaktor!

Jag tog in energi regelbundet. Med åren har jag bättre lärt mig när de tunga partierna kommer. 

Strax före Risberg såg jag en grönklädd man på höger sida."Men är det Gunde?", frågade jag. Javisst. "Jag skidar ju om dig". Så skratta vi. Efter en stund for jag om honom igen och han konstaterade att nu for jag om honom igen. Jag sade åt honom att jag klarade ju mig nerför Risbergsbacken! ( Backen som har de många filmerna från vurpor. kolla på Youtube!). Gunde var coatch åt en adepter och det var roligt att höra hur han coachade honom fram.

Strax innan 45 km vurpade jag men klarade mig med en skråma under näsan och lite sjuk hand. 

Timmarna gick och jag skidade vidare. Följande kändis jag skidade om var Aron Andersson, men jag orkade inte prata med honom. Vi får följa med Aron i Let's dance.

Jag gruvade mig lite för Lundbäckbackarna upp till Oxberg och tog in energi en stund innan jag kom fram. Men det gick förvånandsvärt bra. Nu var 2/3 delar av loppet genomfört!

I Hökberg fick vi höra att sex och en halv timme hade gått. Spåren blev sämre men skidorna fungerade bättre. Och jag kände mig ganska pigg. Från Eldris kändes det bra. Jag orkade staka på. 

Känslan är obeskrivlig när man kommer in på de sista tre kilometrarna. Sista svängen och målet var strax bredvid kyrkan. Emot mig i mål var både Conny, Pernilla och Daniel. 

Gunde var också där och jag konstaterade att han vann mig.😊 Tyvärr fick vi inget bildbevis.

I 8 timmar och 16 minuter hade jag skidat. Jag hade njutit av vädret, ätit och druckit och var och är oerhört nöjd med min bedrift. Det blev varken bästa tiden eller placeringen. Men mest stolta mamman!

Daniel hade stakat på 5 timmar och 3 minuter! Det gav honom en placering strax över 1000.