THE SOUND OF SILENCE

Jag föredrar att söka mig bort från el-ljus spårens jäkt till skogen och tystnaden. Må så vara att spåren kan vara sämre, men ingenting går upp mot ett skogsspår.
Tystnaden får tala. Jag hör mina egna andetag, stavarnas rytmiska tag och skidornas ljud mot underlaget. Några småfåglar kvittrar, men i övrigt är det för det mesta tyst. Idag hörde jag faktiskt ett flygplan, vilket plötsligt för två år sedan blev ovanligt. 
Färgerna ändras från grått till blått.
På håll hör jag ett skidsällskap, någon kommer upp mig, någon skidar jag om, men för det mesta är jag ensam med mina tankar. Det är rytmiskt och meditativt. 
Här får min själ ro.
Här är Gud nära.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

RACE-REPORT

RACE-REPORT

VED-TALKO