NYTT ÅR

-

Första skidturen

Gott nytt år 2022!
Jag hoppas det blir ett bättre år. 
Ett år när pandemi övergår till endemi. 
Ett år när uppmaningen att  "begränsa de sociala kontakterna" raderas från uppmaningarna. 
Ett år när Vasaloppets 100-års jubileum kan genomföras. 
Ett år när jag får skida i mål i Mora.
Ett år när jag så småningom kan  skida fritt så långt jag vill. 
Ett år när jag kan börja springa även på hårt underlag, åtminstone någon kilometer. 
Men främst ett år av hälsa för familjen och de närmsta.
Syvende och sist bär mig tron att även år 2022 är ett år fyllt av Guds nåd och kärlek. Vad som än händer och hur det än blir,  faller jag/vi inte ur den gudomliga omsorgen. 

"Så vad jag än gör, 
Vad jag än tar mig för,
Ska jag aldrig släppa taget
Om denna osynliga hand
Som Herren sträckt mig" 

Ingmar Johansson ur Alltid på väg

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

RACE-REPORT

-
Bild
Klockan ringde 4.30 i rum 8 vid Sälens vandrarhem. Kläderna låg i rätt ordning på stolen, så det var enkelt att klä på sig för årets utmaning Vasaloppet. Det var  - 14 grader och prognosen lovade + 4 till eftermiddagen. Skidorna (skinsen) hade jag lämnat in för vallning till längdspecialisten.se. Men vilken jacka skulle jag ta? Jag valde tunn tävlingsdräkt och tänkte det får bära eller brista. Kl.6 startade bussen mot starten i Bergaby. Vi fick parkera bussen nära elitledets startfält och det var nära den plats vi skulle hämta skidorna. Det var kallt.🥶 Efter att jag lagt mina skidor i startled 7 ställde jag mig i Bajamaja-kön. Solen steg upp och det var oerhört vackert.🌄 Helikoptrarna surrade ovan oss och det var häftigt och härligt att igen få vara på plats.  Brevid mig startade en man från Härnösand. Vi hann prata lite och det var hans tredje lopp. Klockan 8 gick starten. Snart såg vi en massa brutna stavar men visste ingenting om Den stora kraschen. En man låg...
Läs mer

RACE-REPORT

-
Bild
Monica Cederberg lyckades fånga mig i tv- bilden när jag kom i mål. Den som sträcker upp händerna är jag. Det lär ha hörts i tv att jag ropade när jag kom i mål.  Men först backar vi till morgonen.  Väckning kring 4.30. Gröt och smörgås. Jag hade våndats över hur kläderna. Hur kallt skulle det bli av blåsten? Jag bestämde mig för tävlingsdräkt med en tröja över understället. Fyllde vätskebältet och kollade munstycket. När jag kom ut rill bussen läckte vätskebältet som ett såll och jag blev våt av kliddig sportdryck. Fogen på vätskeblåsan hade gått sönder och all dryck rann ut!! Jag har ju nästan genomgående haft strul med vätskebälte. I bussen till startplats fick jag tänka om. Jag kom fram till att jag byter till skidjacka som har fickor. Då får jag tillräckligt med gels med mig. Jag fick re- starta hjärnan, men insåg ganska snart att jag har ju klarat sju Vasalopp utan extra vätska, så det här går nog bra. Resten före start gick som planerat. Hämtade skidorna vid...
Läs mer

VED-TALKO

-
Bild
Ved värmer många gånger. En av dessa gånger inföll idag. I perfekt talko-väder klöv och sågade tre generationer ved. Man kan inte tala om barnarbetskraft eftersom "barnet" har hunnit fylla 23. Men finns det någon lag mot utnyttjande av pensionärsarbetskraft? Det blev många timmar lågintensiv träning och ett ordentligt funktionellt styrkepass. Behövlig kaffepaus Den här veden vämer ännu en gång innan den värmer sin sista gång i vedpannan. Och då ger veden  skön värme i huset samt en varm dusch. "Vedabacka" kallas arbetsplatsen. Ett ställe som inte blir färdigt. Och det är bra så."Du blir aldrig färdig, och det är som det skall." Ur Tomas Tranströmer dikt Romanska bågar. Våra barn utrycker sig väldigt tydligt  att de INTE kommer att värma sitt hus enbart på ved. 
Läs mer