TALTRÄNGD

 Människan blir till när hon delar sin vardag, sina tankar, oro och drömmar med någon annan. 

 

 Första åren jag skidade Vasaloppet var jag inte särskilt talträngd. Jag hade fulltvupp att koncentrera mig på min egen skidåkning. Men med åren steg självförtroendet och jag började se mig omkring på startfältet och i spåret och vågade slänga några ord med andra deltagare. I mitt minne dyker en Skelleftebo upp. Det var en äldre man med skidorna full av vasaloppstarror. Han hade deltagit i många lopp. Vi pratade lite vid startområdet och kom samtidigt i mål så vi fick gratta varandra. Och så minns jag killarna jag pratat med i Bajamaja-kön. De var från Karlstad, men den ena bodde utanför Oslo. Jag var förståss intresserad av skidmöjligheterna utanför Oslo. Och så hon som hade skidat många Tjejvasan och vi sporra varandra under de där sista tunga tjugo kilometrarna. Men framförallt stiger samtalen Veterankvinnan fram. Naturligtvis hejade jag på en kvinna som är veteran (d.v.s. har skidat minst 30 Vasalopp). Hon gav mig så mycket energi under vårt korta samtal. Jag lyckades spåra henne och nu är vi vänner på FB. 

I torsdags fick jag var på promenad med talträngda kvinnor. Vi kallar oss Vardagspaus och samlas en gång i månaden. Egentligen är det en helt vanlig syförening i församlingens regi. Vi avslutade  terminen med en promenad till Gamla hamn. Och vi var ytterst talträngda! Vi hann behandla ämnen som robotgräsklippare, villaliv, robotdammsugare, oro som blir till ilska och mycket mycket mer. 

Det ger så mycket när vi delar livet med varandra!