Intervaller är inte mitt favorit pass men samtidigt vet jag att de behövs för att utvecklas. Intervallpassen blir lätt för bekväma, men det är ju viktigare att få ett lite för bekvämt intervall-pass än inga intervaller alls.
Idag blev intervallerna på den berömda trappan vid Roskgräve (Gamla avstjälpningsplatsen i Jakobstad).Trappan har officiellt 93 steg. ( Om man räknar dem borde det bli kring 95).Det är väl inte så mycket? Hur tungt kan det väl va?
Så tänkte jag första gången och sprang gladeligen uppför trapporna. På fjärde varvet var benen stumma, nästan orörliga av all mjölksyra!
Nästa gång försökte jag kopplade på förståndet.
Dagens trapp-pass blev ett försök till förståndigt. Jag gick 50 steg och sprang resten upp, följande varv gick jag 40 steg och sprang resten. Jag minskade ner till att gå 20 steg för att sen igen öka antalet jag gick. (Förstod du det här??). Det blev en stegrande intervall som gav ordentligt flås, men inte outhärdig mjölksyra. Men oförståndet visade sig i att vi hade glömt vattnet!
Det var premiärtur för gubben och det blev en positiv upplevelse för honom. Man behöver hitta sin egen nivå för annars är det bara tungt och jobbigt.
Hur får du upp pulsen?
Kommentarer
Skicka en kommentar