GEMENSKAP

-
Fotot lånat av Vasaloppet.se

Vasaloppet ger en speciell gemenskap. Gänget i bussen, människor man stöter på i startfältet och de man orkar slänga några ord med under loppets gång, eftersnacket i Mora-park, på färjan . . . Känslan av att vi gjorde det, oberoende av om man startade i elitled eller i startled 10.
 Under Corona-tillvaron har jag om och om igen insett hur viktig gemenskap är för oss människor. Vi behöver small-talk och ibland serious-talk. Delad glädje ÄR dubbel glädje. Och vi behöver få dela sorgen. 
Under hela Corona-tiden har för mig begravningarna varit det tyngsta, delvis p.g.a. att alldeles i början av nedstängningen i mars-20 dog svärmor. Vi behöver gemenskapen, både vid studentkalasen och på begravningarna. 
 Ett Vasalopp rymmer både eufori och smärta. Att se de andra runt omkring mig har hjälp mig skida vidare när jag undrat vad gör jag här. 
Gemenskap bär oss vidare.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

RACE-REPORT

-
Bild
Klockan ringde 4.30 i rum 8 vid Sälens vandrarhem. Kläderna låg i rätt ordning på stolen, så det var enkelt att klä på sig för årets utmaning Vasaloppet. Det var  - 14 grader och prognosen lovade + 4 till eftermiddagen. Skidorna (skinsen) hade jag lämnat in för vallning till längdspecialisten.se. Men vilken jacka skulle jag ta? Jag valde tunn tävlingsdräkt och tänkte det får bära eller brista. Kl.6 startade bussen mot starten i Bergaby. Vi fick parkera bussen nära elitledets startfält och det var nära den plats vi skulle hämta skidorna. Det var kallt.🥶 Efter att jag lagt mina skidor i startled 7 ställde jag mig i Bajamaja-kön. Solen steg upp och det var oerhört vackert.🌄 Helikoptrarna surrade ovan oss och det var häftigt och härligt att igen få vara på plats.  Brevid mig startade en man från Härnösand. Vi hann prata lite och det var hans tredje lopp. Klockan 8 gick starten. Snart såg vi en massa brutna stavar men visste ingenting om Den stora kraschen. En man låg...
Läs mer

RACE-REPORT

-
Bild
Monica Cederberg lyckades fånga mig i tv- bilden när jag kom i mål. Den som sträcker upp händerna är jag. Det lär ha hörts i tv att jag ropade när jag kom i mål.  Men först backar vi till morgonen.  Väckning kring 4.30. Gröt och smörgås. Jag hade våndats över hur kläderna. Hur kallt skulle det bli av blåsten? Jag bestämde mig för tävlingsdräkt med en tröja över understället. Fyllde vätskebältet och kollade munstycket. När jag kom ut rill bussen läckte vätskebältet som ett såll och jag blev våt av kliddig sportdryck. Fogen på vätskeblåsan hade gått sönder och all dryck rann ut!! Jag har ju nästan genomgående haft strul med vätskebälte. I bussen till startplats fick jag tänka om. Jag kom fram till att jag byter till skidjacka som har fickor. Då får jag tillräckligt med gels med mig. Jag fick re- starta hjärnan, men insåg ganska snart att jag har ju klarat sju Vasalopp utan extra vätska, så det här går nog bra. Resten före start gick som planerat. Hämtade skidorna vid...
Läs mer

VED-TALKO

-
Bild
Ved värmer många gånger. En av dessa gånger inföll idag. I perfekt talko-väder klöv och sågade tre generationer ved. Man kan inte tala om barnarbetskraft eftersom "barnet" har hunnit fylla 23. Men finns det någon lag mot utnyttjande av pensionärsarbetskraft? Det blev många timmar lågintensiv träning och ett ordentligt funktionellt styrkepass. Behövlig kaffepaus Den här veden vämer ännu en gång innan den värmer sin sista gång i vedpannan. Och då ger veden  skön värme i huset samt en varm dusch. "Vedabacka" kallas arbetsplatsen. Ett ställe som inte blir färdigt. Och det är bra så."Du blir aldrig färdig, och det är som det skall." Ur Tomas Tranströmer dikt Romanska bågar. Våra barn utrycker sig väldigt tydligt  att de INTE kommer att värma sitt hus enbart på ved. 
Läs mer