Min väg till Vasaloppet 2023

Vilken kvinna!! Jag har lyssnat på boken när jag har målat, varit på stavgång, promenerat med Doris och suttit på tåget. En fascinerande historia hur denna svarta kvinna blev First lady. Jag måste erkänna att det skulle vara roligt att få träffa henne och diskutera livet. Fastän hon träffat Alla de Stora, får jag uppfattningen att hon är en vanlig kvinna, fru och mamma. Kanske vi skulle bjuda henne till Vardagspaus??? Har du inte läst/ lyssnat till Michelle Obamas Min historia så rekommenderar jag den varmt. 

Kl 06.45. Dimma. Mörkt. +3grader. Jag trotsade den tidiga och mörka morgonen och ställde mig för en morgonlänk. Jag planerar att ta en kort morgonlänk en gång i veckan under hela vintern, för att hålla igång löpningen. Får se hur det blir. . .  Jag snörade på mig löpskorna och satte på reflexväst. Jag kände mig super-duktig och något udda. Efter att ha gått några meter började jag sakta jogga.  När jag kom utanför dagis såg jag en mamma stiga ur bilen och höll två små barn i handen. Plötsligt kände jag mig inte längre super-duktig eller udda. Före sju på morgonen förde denna mamma sina små barn till dagis. Hon skulle säkert snabbt vidare till jobbet. Jag fylldes av beundran och förundran över henne. Och jag vet att hon långt ifrån är den enda. Som stiger upp tidigt och lämnar sina barn till dagis innan många av oss ens har vaknat.  Jag har inga barn att föra till dagis. Den tiden är förbi. Så att ta en kort morgonlänk är inget problem, inget stort.  25 mi...

En solig kylig oktober söndag ställde vi undan vid villan det sista inför vintern.  Kajaken fick krypa in under verandan. Fårgallret togs bort, så nu är vi redo för höststormar och is. Bastugolvet har fått sin årliga behandling av kinesisk träolja. En envis, hoppfull pense' blommade i gräsmattan. Snart får jag börja valla skidorna.   Förr än man kan ana . . .

En ledig lördag  och jag  hade stort behov av att ladda batterierna.  Sol, vind och vatten. . .  ja även en vacker oktoberdag. Jag fick bestiga det nybyggda fågeltornet i Fäboda. Tack staden Jakobstad och Alerte!  Jag fick gå och springa i sanden längs med stranden. Jag fick känna hur stressen och spänningarna i kroppen släppte. Jag fortsatte in mot skogen och stigarna som är gyllengula av alla löv.  Jag sprang. Jag gick. Jag njöt. Gladdes igen en gång över tuppen vid Reijos stuga. Nu fanns det t.o.m. papper. Igen- tack Alerte! När jag kom hem var makaronilådan klar. Tacka vet jag ugn med förinställbar timer. Jag hoppas att sådanan ugnar tillverkas ännu.