Min väg till Vasaloppet 2023

"En sommar går förbi, den är alltid lika kort. Den är drömmen om det man kunnat vinna." Utsikten Vi bor fortfarande vid villan (=sommarstugan) och kramar de sista dropparna ur sommaren. Sommaren går så fort. Man, läs jag, hade många planer. Många matgäster i paviljongen, besök hos vännerna som köpt villa, kaffe med vännen på Skorpan, paddlingstur till Mässkär, löp-sim till Ådön, många stunder av njutträning.  Jag har fått mycket. En skön söndag med friluftsgudstjänst vid Mässkär och nästan hela familjen, inklusive föräldrarna, samlad på söndagslunch i paviljongen. En skön kväll på klipporna vid Paskarn. Och förståss bröllop och en hel veckas seglats i Grekland! Och många stunder av att bara glo på havet och horisonten. Just nu är det vindstilla och dimman lättar. Jag är redo för hösten! Jag är redo för rutiner! Jag är redo för att ta itu med träningen!  Tack sommaren 2022! Kvällen vid Paskarn

Min väg till Vasaloppet  går förbi Raumo, eftersom Riksåttan, vägen till Åbo, går strax utanför Raumo. I helgen förde vi lill-killen och hans flickvän till Åbo och på vägen hem valde vi att stanna en natt i Raumo. Jag tycker om att ta en morgon-löprunda på en ny ort och insupa hur en stad vaknar. ("Känna- in- rummet"😊). Morgonlöpningen tog mig till gamla seminarieområdet.  Där  hade skolklasser odlingar med fina blommor, nyttoväxter och även bärbuskar. Fågelskrämmorna var finurliga och jag hittade roliga insekthotell. Så lång löptur blev det inte, men en vacker morgon att se när staden vaknade.  Raumo är känd för sin gamla stad. På dagen traskade vi på de gamla gatorna i flera timmar. Staden finns på UNESCOs världsarv, så den är på riktigt sevärd. Kyrkan var vacker. Där fanns även en kyrktant. Trähusen var vackert restaurerade. Jag var imponerad över de många små butiker...

Semester är att släppa rutinerna. Åtminstone till vissa delar. I år har jag också släppt rutinerna med träningen, vilket är mindre bra. Det har varit vardagsmotion och fester. Det har betytt mycket funktionell styrketräning samt dans. Augusti innebär bärplockning. Doris var t.o.m. med mig i blåbärsskogen trots att hon är blind. Och det fungerade bra.  Sista helgen under semestern kör vi lill-pojken och hans flickvän till studiestaden Åbo. I morse sprang jag i Kuppis- parken och fick höra att jag liknar Åbos borgmästare😊.    Vi är 80- tals inspirerade på bilden. Märker du hur? 

Hur går det med träningen? Den frågan fick jag här om dagen. Jag kan varken skryta med rullskidåkning eller genomfört löpprogram. Men det blir en hel del vardagsmotion.  Ved värmer många gånger. Min uppgift är att dra fram rangor och purila= massaved.  Jag har tidigare sagt att jag inte kommer att stapla veden. Men nu är min uppgift att också stapla veden, för att mera ska få plats. Roko kvinno som int kan ände se. Gubben sågar.  Under några dagar blir det funktionell  lågintensiv styrketräning. Jag påminns om att förr i tiden var skidåkarna ofta  skogshuggare. Fast att i några dagar dra fram veden åt gubben kan inte jämnföras med skogshuggaryrket! Vår insats i energiförsörjningen.