Min väg till Vasaloppet 2023

Att vara sjukledig och bli ordinerad vila är en utmaning. Jag ska undvika tunga lyft och det gör mig beroende av andra.  Så utmaning nummer ett är att be om hjälp. Jag vet att det är bra att öva på det tills man blir äldre😊. För det är mycket lättare att hjälpa andra än att be om hjälp. Utmaning två är att fokusera på det jag kan och de möjligheter en sjukledighet ger och inte på det jag inte kan. Med snö på utsidan, info från FB att skidspåret någon hundra meter hemifrån är vältat, så gäller det att hålla fokus och inte irriteras över att inte kunna skida.  Jag KAN gå på Doris-promenad. Hon gillar dessutom snön och kylan. Men så kommer hon också  från Piteå. . .  Det blir mycket Netflix. Det finns massor med urdåliga julfilmer. Men jag har också sett på vettigare saker och då är det Yle Arena som gäller. Jag rekommenderar Generation z. Korta filmsnuttar om ungdomar idag. De två första avsnitten handlar om två ungdomar från Jakobstad.  Framför allt ...

Ibland förs man in på en sidoväg och plötsligt vet man inte med säkerhet om vägen leder till det mål man har tänkt sig eller om vägen leder till ett annat ställe. Just nu känns det så. Jag bloggar ju om min väg till Vasaloppet 2022, men är för tillfället är jag  sjukskriven i fyra veckor och får inte skida eller träna! Jag har länge besvärats av livmoder framfall. I måndags blev det åtgärdat och livmodern är borttagen. Borde jag ha väntat till efter Vasaloppet? Kommer jag att börja kunna träna efter fyra veckor? Hur mycket styrka och kondition kommer jag att förlora?  Nu sitter jag i soffan. Med Doris bredvid mig och stickning på gång. Tid för vila och eftertanke. Tid att ställa till jul (det är ovanligt). Jag beställde just offert på julstädning (det borde jag ha unnat mig även tidigare år). Tid att se på tv sånt som inte blivit av. Såg just Himlaliv med Gita och Lefa. Den borde ALLA se.  Måendet? Jag mår utmärkt. Lyx att få ta hand om sig på dett...

Det var kring självständighetsdagen 2016. Vi hade dragit iväg till Äkäs med våra goda vänner Lena och Janne. Det var första gången den tiden på året och jag var fundersam över mörkret. Om det är mörkt hos oss den tiden på året, hur mörkt ska det inte vara i Äkäs?? Men min oro var obefogad. Det var otroligt vackert. De finska färgerna vitt och blått - sinnen ja valkoinen- fick en helt ny innebörd när vi skidade bland snötäckta vita träd, med klarblå himmel över oss.  Fotona är från 2017, men lika vackert ändå. Men det betyder också att det var kallt. Vi skidade via Tunturijärvi och tänkte ta lunch vid Ylläs liften. Jag sa åt gubben att skida till Ylläsjärvi. Och missade att säga (visste inte då) att han ska följa Iso-Ylläs skyltarna för att hållas på fjället. Med den påföljd att han ensam kom ner till kölden vid Ylläsjärvi. Och fick inte tag på mig för min dåvarande telefon inte klarade kölden! Efter mycket om och men hittade vi en stelfrusen gubbe. Han var I...

När man är i Jakobstad ska man besöka Korv Görans.  När man är i Helsingfors besöker man Stockmanns. I Borgå är det Gamla stan. Och när vi kör förbi Örnsköldsvik måste vi svänga in via Fjällrävens outlet!  Det blev en kort shopping-tur denna gång. Vi kom 10 minuter innan stängning. Jag hann gå runt, "känna på" lite kläde och prova en fleece, men insåg att den behöver jag inte fastän den var varm och skön. Gubben sökte en skjorta, men hittade inte den optimala, så det blev ingen. Men en mössa fastnade i hans hand. Shopping-turen blev en kort stund att insupa en atmosfär som vill möjliggöra och locka oss till rörelse och genuina naturupplevelser.  Ibland räcker 10 minuter.  Vi sov på ett mysigt litet hotell som heter Strand City Hotel i Övik. Ett litet gym på hotellet Dessutom hittade vi en super- mysig italiensk restaurang Mammamia. Den var nästan proppfull en enkel onsdagskväll. Ett bord för två hade just blivit ledigt. Perfekt för oss! ...

Vi är på semester utanför Oslo.  Vi tycker om att skida.  Vi upplever lite av Oslos utbud.  Så vi drog till Snö. . .  skidåkare på gång En stor hall med slalombacken, både röd och grön backe, och sittlift. Men vi snörade inte på oss slalomskor utan tog hissen till fjärde våningen och där fanns skidspåret! Snön var lös som puder. Banan var uppbyggd med backar långt högre än i Vestersundsby. Iofs behövs det inte så mycket till det. 😊 Första varvet föll jag två gånger, men sen hölls jag på benen. Den flesta hade föreningskläder på sig, men där fanns också helt vanliga skidåkare. T.e. den lilla pojken med sin pappa. Pojken grät när han skulle ner för den största backen. Och där fanns en äkta " tur- åkare" men anorack och fjällräven byxor. Han såg ut som att han brukar skida långt och länge. Snö var en upplevelse! Men helt klart tycker jag att det är vanvettes-affärer. Jag tänker på tiggaren i tunnelbanan som får ingenting eftersom man inte har my...